En påsk på Gotland

 Precis som förra året firade vi påsk på Gotland.

 Det var strålande väder när vi kom på tisdagen. Kallt med soligt.

 Vi var ute nästan hela tiden.

 Osvald var väldigt fascinerad av gräset...

...och tyckte att det var roligt att vara ute.

 Ofelia också.

 Det fanns blåsippor.

 Och barnens farmor grävde en jordig sandlåda i trädgårdslandet.

Ofelia fick hjälpa till att skörda jordärtskockor.

 De är goda att göra soppa på!

 Peter skrev några timmar varje dag, oftast i växthuset.

 Ibland kom barnen på besök med fika.

 Och så gick vi till havet.

 Där blåste det.

 Men det var härligt ändå förstås.

Fast så kallt att man fick värma händerna hos varandra.

 På onsdagen kom Linnéa och hennes katt.

Sedan blev det skärtorsdag och Ofelia var påskkärring.

 På långfredagen snöade det, så vi fick stanna inne.

 Osvald myste lite med sin farfar.

 Och så inventerade vi målarsakerna...

 ...och gjorde påskkort.

 Sedan blev det påskafton och det var dags att måla ägg.

 Peter gjorde ett med en bambusnår på.

 Lillemor målade mer abstrakta saker.

Ofelia producerade ett stort antal grönvita ägg i rasande tempo.

 Väldigt fint blev det.

 Ofelia var också nöjd.

 På kvällarna eldade vi i öppna spisen.

 Mysigt!

Och så fort barnen tittade bort plockade vi vuxna upp våra iPhones och spelade rumble mot varandra. Himla fin påsk!

Glad påsk

 I måndags kom Ofelia hem från dagis med världens underbaraste påskpyssel.

 De har gjort krukor av mjölkkartonger som de klippt i halvor och prytt med färg och fjädrar. Och så har de fyllt krukorna med jord och sått gräs.

 I gräset bor den här lilla kycklingen med massor av duniga fjädrar och ögon i olika färger. Och med det vill vi säga Glad påsk från oss!

Plantan igen

Ni kanske undrar hur det går för Osvalds planta? Jodå, den mår alldeles utmärkt. Den stannade lite i utvecklingen under de mörkaste vintermånaderna, men nu är den på gång igen.

Så här stor var den bara några dagar gammal.

Två månader och fem nya blad senare.

Vid fyra månader hade den till och med fått en ny kruka, men det hindrade den inte från att gå i vinterdvala.

 Nu är den åtta månader och har ett åttonde blad på gång.

Den är inte lika stor som Osvald förstås, men det kan ändras. I Spanien såg vi ett stort träd vars blad var misstänkt lika dessa.

Pastell

 Jag vet inte om det är våren eller något annat, men helt plötsligt blev jag väldigt förtjust i allt i pastell. Ljusrosa tulpaner till exempel.

 Turkosa anteckningsböcker.

 Muffinsformar med blommor på.

Bebisar i turkosa molnpyjamasar och mammor i puderrosa tröjor.

 Turkosa naglar.

 Ljusgrönt presentpapper.

 Rosa klänningskonst på väggen.

 Okrossbara finglas åt barnen.

 Istället för kaffebryggare.

 Lila 1800-talstallrikar och rosor i guldram.

 Och nya fast gamla och helt underbara 50-talskrukor inhandlade på Tradera.

Vi har köpt ännu fler krukor i ljusgult och turkost, men de har inte kommit än. Och min pastellängtan var så stark att jag inte kunde vänta. Så förra veckan målade jag och Ofelia om några vanliga krukor i ljusgult och rosa. Det är världens enklaste barnpyssel, särskilt som det krävs några lager. Ofelia fick vara med på de två första, då gör det inget om det blir lite gult på den rosa eller rosa på den gula. Se bara till att göra sista lagret själv, så löser det sig. Vi använde vanlig akrylfärg, för det var det vi hade hemma. Nu står krukorna i fönstret och är färgglada i väntan på att våra nya (fast gamla) Traderakrukor ska komma.

Förra veckan i godsaker

Det var länge sedan vi körde "en vecka sedd genom mobilen", så nu är det dags att återuppta det. På måndagen intervjuade jag Elsa Billgren för ett reportage och då måste man ju ha mararons med sig. De hamnade genast i hennes blogg, även om det inte står att de kom från mig specifikt.

På tisdagen blev Osvald sjuk i 39 graders feber. Stackars liten. Dessutom kom min pappa hit och hjälpte oss att byta handfat och det slutade med att Peter skar sig i tummen och fick sitta med handen i högläge i 40 minuter. Men på kvällen när barnen hade somnat bakade Peter briocher. En bra sak (men också den enda) med att jag ammat mig till en skelettliknande figur - är att han har gett sig sjutton på att göda mig. Därför gör vi inget annat än proppar i oss olika godsaker om kvällarna.

På onsdagen skickade jag in Elsatexten och hade möte med min blivande kontorskollega. Sedan var jag och Peter på utvecklingssamtal på Ofelias dagis. Det var väldigt fint att höra hur bra hon har det där. Att det har hänt massor med hennes utveckling sedan sist visste vi ju redan. På kvällen invigde vi vårt nya våffeljärn.

 På torsdagen var Osvald fortfarande sjuk. Men jag var på en väldigt inspirerande konferens om barn och konst på Moderna Museet. Goda bullar bjöd de på också.

 Konferensen fortsatte på fredagen, men eftersom Osvald varit sjuk och febrig hela veckan och hållit mig vaken om nätterna var jag så trött att jag blödde näsblod. Vid lunch gav jag upp och gick hem för att skriva en krönika istället. Först på kvällen när barnen lagt sig kände jag mig någorlunda i form, och då åt vi mango och ananas som vi doppade i salt och chili på kambodjanskt vis.

På lördagen var jag så trött att jag trodde att jag skulle bli sjuk. Jag skulle ha gått på boksläppsfest, men orkade bara precis ha några vänner över på middag. Peter gjorde punchparfait med russin, nötter och riven mörk choklad till efterrätt. Himmel vad gott det var!

På söndagen fyllde jag år och hade tårtkalas, men det har jag ju redan skrivit om här. Det var den veckan, och en himla god sådan.

Min födelsedag i sjutton bilder

 I går fyllde jag 32 år och uppvaktades med frukost på sängen av Peter och Osvald. Ofelia sov över hos sin mormor.

 Himla lyxigt med födelsedagsvåfflor.

 Särskilt som de serverades med färsk frukt och vispgrädde. Dessutom fick jag världens finaste presenter att ha på mitt nya kontor. Jag ska visa dem en annan dag.

 Osvald fick också smaka våfflor.

 Kvällen innan hade jag förresten fått hembakt bröd av några vänner som var här på middag.

 Osvald tyckte att det var väldigt mysigt att få ha mamma och pappa för sig själv lite.

 Det tyckte jag också. Som ni ser är 32 bara en siffra. Jag ser ju inte ut att vara en dag äldre än sju.

 Sedan bakade vi kakor och gräddtårta. Peter dekorerade.

 Och sedan kom Ofelia hem, bara någon minut innan de andra gästerna kom. Lyckan var total över att Julia var här.

 Per och Stina var också här förstås.

 Liksom min mamma och världens sömnigaste lille William, här uppklädd i skjorta och fluga. Är det kalas så är det.

 Osvald trivdes som vanligt bra i sin morfars knä.

 Bruno var också här. Han och alla andra tog om flera gånger av tårtan. Jag tror att tricket var att vi mosade lite banan och lade mellan lagren, förutom vaniljkräm och jordgubbssylt.

 Britt läste för barnen.

 Sedan blev de helt speedade av tårtan och lekte som galningar.

Osvald fick också vara med.