En till liten O

 För lite drygt sju veckor sedan, den 30 juli, hände något fantastiskt. Då kom Osvald, Ofelias lillebror.

 Här är han bara ett par timmar gammal...

 ... och här har han funnits i en natt.

Sedan dess har dagarna gått så snabbt så snabbt, Osvald har vuxit ur plagg efter plagg och lärt sig att hålla upp huvudet och le så stort att ingen kan vara annat än glad i hans närhet. Jag vill frysa varenda sekund och stanna kvar i den för alltid. Men det går ju inte. Så jag måste hitta ett annat sätt att ha de här dagarna kvar. Ett sätt är att dokumentera dem noga. Så ja, nu börjar jag blogga igen!