Syskonkärlek

Innan Osvald kom var vi lite oroliga över hur Ofelia skulle ta det. Hon var ju van vid att vara ensam stjärna i familjen. Dessutom tänkte vi att hon var lite för liten för att förstå vad som var på gång. När vi sa att jag hade en bebis i magen tittade hon på oss som om vi var dumma i huvudet.

 Men på något vis hade hon nog förstått ändå. För när Osvald kom, verkade hon tycka att det var helt självklart att han var en i familjen. Hon pussade och kramade och klappade honom.

 När våra vänner och familjer kom på besök pekade hon stolt på Osvald för att visa upp honom.

Och så har det fortsatt. Osvald, eller Kojaj som hon kallar honom, är det första hon frågar efter när hon kommer hem från dagis. Och det fina är att han verkar rätt förtjust i henne också.

Även om han ibland ser lite förskräckt ut när hon trycker sin dagissnoriga mun mot hans.