Så gick det

Jodå, det gick bättre än vi befarade. Osvald ville ju inte riktigt komma till ro i fredags kväll, men så fort Peter hade gått och lagt sig sov Osvald som en prins på hans arm resten av natten. Han vaknade några gånger, men somnade om efter lite sång.

Jag sov desto sämre. Mjölkproduktionen är ju inställd på ett konstant nattammande, så jag hade det allt annat än bekvämt där jag sov i Ofelias lite för korta barnsäng i arbetsrummet.

Andra natten gick ungefär likadant. De enda som inte sov var jag och bröstpumpen.

Nu har jag snart ammat färdigt för den här gången. Det känns både bra och lite sorgligt. Det är ju fint att Osvald blir mer självständig, och att jag får tillbaka min kropp och kan börja gå upp i vikt igen. Samtidigt är det ganska mysigt att amma.

Förra helgen hade vi några vänner på middag och då pratade vi om att det utsöndras ett hormon när man ammar, som man kan bli beroende av. Elin berättade att hon hade blivit helt deppig när hon slutade, för att det var så svårt att tända av. Men det är samma hormon som utsöndras även av annan beröring, så man kan ju för all del se till att kramas lite extra i övergångsfasen.

I värsta fall kan man tydligen ta till ett tyngre täcke, det ska visst ha samma effekt.