När Ofelia var i Osvalds ålder var hon sedan länge van vid att få luggen friserad. Om vi inte klippte den, växte den snart ner i ögonen på henne. Osvald däremot, har vi aldrig behövt klippa. Man skulle kunna säga att han föddes med en traditionell pojkfrisyr och sedan var det klart. Men härom dagen, när han hade svettats i sin mössa i bilen en stund så att håret blev lite lockigt, upptäckte vi att han faktiskt också börjar få en liten kalufs.
Alltså... kalufs och kalufs... han är i alla fall inte riktigt lika tunnhårig längre.
Men det är tydligt att inget av barnen har ärvt mitt hår. Varken i tjocklek eller färg. De påminner mer om mina syskon när de var små. Min brorsson däremot, han har på något underligt vis fått min hårfärg. Det är konstigt det där. Hur generna liksom zick-zackar sig fram genom generationerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar