Barnen är förkylda och jag börjar varje morgon med varmt citronvatten. Jag vet inte om det kan hålla mig frisk. Men det känns nyttigt.
Det är för mörkt för att fotografera inomhus så här års. Men jag tänker att det är fint med skuggorna också och längtar bara lite efter dagsljuslamporna som någon har förpassat till vinden.
Jag drömmer ganska ofta om sådant som jag och kameran ska göra efter min deadline. Härom dagen spelade Peter upp ljudet av en fågel som kan härma en kamera. Jag blev varm i magen av längtan. Så när dagens skridskoutflykt blev inställd fotograferade jag mitt citronvatten i stället. Testade lite olika varianter, med och utan grönt. Kanske att den här nedanför blev min favorit.
Egentligen är det dumt att längta framåt hela tiden. Det är ju väldigt bra nu också. Jag tänker ofta på det, att jag mår så mycket bättre och är så mycket gladare nu än jag var vid den här tiden för ett år sedan. Det är knappt att jag vågar skriva det. Men så är det faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar