Barnböcker vi gillar, del 1

Av alla saker jag gillar att göra med barnen är nog ändå högläsning det mysigaste. Särskilt nu, när barnen börjar uppskatta lite längre berättelser, och inte bara vill läsa Max-böckerna sjutton gånger på raken. Jag har kvar flera av mina älsklingsböcker från när jag var liten, som de om Alfons Åberg. Men vi har många nya favoriter också. Och nu tänkte jag berätta lite om de vi gillar allra bäst. Det får nog bli ett par tre olika inlägg med tre böcker i varje. Det här är det första.

Ofelias nyaste favorit är "Leni är ett sockerhjärta" av Emma Adbåge. Peter fick den efter ett författarframträdande i Umeå härom veckan. Boken handlar om Leni som vill vara stor och behandlas som en vuxen. Eller... åtminstone tills pappa börjar förvänta sig att hon ska hjälpa till med städningen.

Ofelia älskar Leni och jag älskar bilderna i den här boken. Det märks att jag och Emma Adbåge har samma inredningssmak. Jag skulle inte ha något emot att bo i ett hem som såg ut på pricken som Lenis och hennes pappas.

Annars är barnen helt besatta av Bockarna Bruse. Hundra gånger varje dag kommer Ofelia och säger att "du är stora bocken bruse, jag är mellanbocken Bruse och Osvald är lilla bocken. Pappa är trollet". Och så sjunger hon på Bockarna Bruse-sången som hon har lärt sig på dagis. De ska visst dramatisera den på förskolan och alla barnen, även Osvald, pratar med pipiga röster när de spelar lilla bocken och med myndiga och läskiga röster när de är trollet. Efter att ha läst pekboksversionen av Bockarna Bruse 317 gånger här hemma, kände jag att det var dags att klicka hem den lite nyare boken "Bockarna Bruse på badhuset".

I den går bockarna och simmar för att slippa undan den där jobbiga typen under bron. Men gissa vem som dyker upp i simhallen och vill åka vattenrutschkana han med? Det är en lite poppigare och modernare version av Bockarna Bruse kan man säga. Och vi är alla väldigt förtjusta.

Den tredje boken i det här första barnboksinlägget får bli den här som Stina hittade och köpte till Ofelia. Boken med den finaste titeln handlar om en flodhäst med samma namn.

Fast mest är det en väldigt fin historia om omtänksamma vänner och hur sanningen kan förvrängas när ryktet går. Krokodilen som till en början har lite harmlösa fjärilar i magen, har visst ramlat ner från ett träd och kan knappt gå, och det dröjer inte länge förrän det sägs att han är död.