Så var då äntligen februari över. Vi vabbade ända in i kaklet, med en snorig liten Osvald. Vi har läst sagor, spelat alfabetståget i Peters iPad (som Osvald är en fena på) och vårstädat hemmet. Ja, jag har till och med städat garderoben och planterat årets pelargonsticklingar.
Så när februari äntligen gick över i mars var vi verkligen redo för våren. Det var som att även Osvald kände på sig att nu var det slut på vabruari, slut på förkylningar och hostor. Och vet ni? Dagis ringde inte på hela dagen och sa att någon av dem var för krasslig för att stanna kvar.
Och det var en himla tur, för jag hade en helt ny entimmesföreläsning att skriva manus till. På 8 mars ska jag nämligen prata om hur kvinnor porträtteras i nyhetsrapporteringen i allmänhet och i konfliktrapporteringen i synnerhet, inför 200 personer på en folkhögskola i Jönköping. Och eftersom jag åker bort nu på söndag och bara hinner mellanlanda här hemma innan jag far söderut igen, var det skönt att i alla fall få ihop någon slags stomme i dag. Barnen sover lämpligt nog hos sin mormor i natt, så i morgon ska jag finslipa och göra mitt livs första powerpointpresentation. Jag vet... det är helt sjukt att man kan vara så efter när det gäller vissa saker.
Det här att jag ska hålla en till – och helt annan föreläsning – senare på kvällen på 8 mars vill jag helst inte tänka på just nu. Det löser sig. Det är ändå typ samma föreläsning som jag höll förra kvinnodagen.
Hur som helst. Nu tar jag kväll här och semestermålar naglarna. Jag fick precis en drink serverad och i kylskåpet ligger en kattfisk och väntar. Glad första mars!
Ps. Krukan på sista bilden hittade P när han åkte till sin mormors gamla nedbrunna sommarstuga och kikade runt bland de få saker som blev kvar. Perfekt tyckte jag och satte en vårig ranunkel där i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar