Det händer så mycket med Ofelia nu, och jag hinner inte med att berätta om allt. Härom dagen ville hon låna lite pengar att leka med och jag gav henne några mynt. Efter en stund kom hon tillbaka och bad om mer. Okej, du får två stycken sa jag och räknade: Ett... två. Då sträckte ungen fram handen igen, lade huvudet på sned och sa: Tre?
Och precis som jag höll på att spricka av stolthet över att hon lärt sig att räkna till tre, så räknade hon hela vägen upp till tio. Det kanske är bra att hon inte kan räkna längre än så, för då hade jag väl blivit ruinerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar