Vakna du lilla videung, vintern är över!

En bra sak med att hålla i samtalet på Galleri Kontrast i tisdags, var att jag fick en liten blomsterkvast.

Videung, körsbärsblommor, pioner och ranunkel är mina favoritblommor, om nu videung räknas som blomma. Mjuka och lena är de i alla fall, det har Ofelia konstaterat tre gånger nu på morgonen. Och samtalet på galleriet blev för övrigt väldigt lyckat.

I går kväll hoppade Peter på litteraturbåten till Finland och då passade Osvald på att vara vaken halva natten. Mellan tolv och fyra var han bara nöjd om han fick dra mig hårt i håret (vad är grejen med att tvångsmässigt vilja dra sina föräldrar i håret för att kunna sova? Ofelia var precis likadan i den här åldern. Vad är det för konstig gen?). Allt kändes lite hopplöst när Ofelia dessutom vaknade före klockan 6 (vilket för mig in på frågan var sjutton man kan få tag i mörkläggningsgardiner?).

Men efter promenaden till dagis känns allt bara fint. Våren är ju här nu!