Mitt i Gotlandsvistelsen lämnade vi ungarna hos sin farmor, farfar och faster och åkte på en liten minisemester till Berlin. Som alla bra Berlinsemestrar inleddes den med lite östtysk "champagne" och jordgubbar på hotellrummet medan vi gjorde oss i ordning för vår första kväll.
Alltså, det här med att ha en lägenhet i Berlin. Hur lyxigt?
Vissa åt väldigt mycket nötter (Peter till exempel), medan andra (jag och de andra) började bli hungriga. Så vi tog spårvagnen ut i Berlinkvällen. När vi hoppade av såg Peter en bil av samma modell som den som huvudpersonen kör i ett av de första kapitlen av hans senaste bok.
Vi var förstås tvungna att beundra den på nära håll.
Sedan promenerade vi till vår favoritvietnames, Siam, i Prenzlauerberg.
Och dog godhetsdöden. Hanna höll dock på att dö på riktigt, när hon råkade tugga på chilin på toppen. Och då ska ni veta att vi pratat i säkert en kvart tidigare under kvällen om hur sjukt stark den där chilin är och hur allt för många middagar slutat i katastrof efter att någon råkat peta i sig den.
Men Hanna är en survivor.
Efter att ha ätit ganska mycket torkad ingefära till efterrätt hade det blivit mörkt ute och eftersom vi ändå var i Prenzlauerberg gick vi vidare till Wohnzimmer, en bar som ser ut precis som ett gammalt vardagsrum med slitna fåtöljer och tjusiga gamla soffor. Vi återkommer dit varje gång vi är i stan och dricker billiga drinkar. Första gången jag var där var 2002 när jag, Capri, Lotta och Maja var i Berlin för att skriva om den svenska konstscenen. Fint att tänka. Men några bilder blev det inte den här gången.
Sedan var det plötsligt sent och vi började gräva i fickorna efter spårvagnspengar.
Det var så speciellt ljus där på perrongen, så jag passade på att ta några bilder.
Och sedan sa vi god natt till de här fina och återvände till hotellet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar