Gröna fingrar

Egentligen är det så dumt, det där att man ser framtida yrkesval i små barns intressen. Så fort en niomånaders bebis hamrar lite med skeden är det någon som säger att hen kanske ska bli snickare. Hen som blir glad av musik kanske kan bli musiker och hen som gillar att baka kan bli bagare. Som om deras intressen skulle vara desamma om tjugo år. Men om man glömmer för en stund att det är dumt, så skulle man kanske gissa att det bor en blivande trädgårdsmästare i Osvalds kropp just nu.

 Varje kväll på Gotland vattnade han rosorna.

Och då menar jag varenda en. För Osvald trodde att det var själva blomman som skulle vattnas.

Prästkragarna fick också sitt.

 Liksom gräsmattan som inte riktigt hämtat sig efter ombyggnationen.

 Han tog sig an uppgiften med största allvar. Missade inte ett grässtrå.

 Så vem vet? Kanske ändå att han har lite gröna fingrar.