Utveckling pågår – en teckningsstudie

Som ni kanske minns var jag på en workshop om barns kreativitet på Moderna Museet förra våren och kom på att jag skulle spara barnens teckningar för att så småningom göra en liten bok över deras utveckling. Som jag skrev då samlar jag alla teckningar i varsin låda och skriver datum på baksidan. Sedan går vi igenom teckningarna någon gång om året och väljer ut några från varje månad eller från varje fas för att fånga in barnets utveckling, från ilskna prickar och runda ringar till streckgubbar och allt mer komplicerade saker. Bilderna fotograferar jag av och sedan, när barnen tar studenten och är redo att flytta hemifrån, tänkte jag göra varsin fotobok av alltihop.

I sommar tog jag med Ofelias låda till Gotland för att börja sortera och dokumentera innehållet. Det är en rejäl samling teckningar, för den här ungen älskar att rita och har en enorm produktionstakt. Och det är så himla roligt att se hennes utveckling. Från de första teckningarna med en färg, stora runda cirklar och prickar, till flera färger och mer medvetna former. Från de första huvudfotingarna med flera ögon, till detaljerade figurer med kläder och frisyrer som överensstämmer med verkligheten. Särskilt roligt är det att hitta teckningar som föreställer samma sak från olika faser, det blir lite som en konstvetenskaplig studie. Till exempel hittade vi en serie lejonbilder, där de första ritades i oktober förra året, och de sista för bara någon vecka sedan här på Gotland. Här ska ni få se:

Det här lejonet ritade hon 3 oktober 2012. Då var hon nästan 2 år och 9 månader. Lejonet är mest en orange ringformad kropp. Kanske att man med god vilja kan se det som en lejonsvans också?

Så här ritade hon lejon två veckor senare.

I december, när hon var nästan 2 år och 11 månader ritade hon lejon så här. En fluffig form på gult papper. Kanske en lejonman?

Sedan blir det lite av ett hopp, till början av juni innan det dyker upp lejon igen. Under våren har hon ritat alltmer avancerade streckgubbar och det syns – nu ser man ju tydligt att det är ett lejon som sitter i gräset under solen. Kroppen är mest ett par ben, men det kan hon ha fått av mig eftersom jag brukar rita sittande lejonkroppar i gräs med två streck som konturer när vi ritar tillsammans.

Ett annat lejon från samma tid ungefär.

I slutet av juni kommer det här lejonet. Med tydlig man, nos, mun, ögon, kropp, ben och svans.

I juli, när Ofelia blivit 3,5 år ritade hon det här lejonet. Först var det bara de gröna konturerna. Sedan tyckte hon att det skulle bli ännu tjusigare med röda ränder och hips vips hade det blivit en blandning mellan ett lejon, en tiger och en drake. Så som det kan vara när bara fantasin sätter gränserna. Och så kan hon ju signera teckningarna själv numera.