När man går hemma och bär runt på en liten bebis är det lätt hänt att man tröttnar på att se samma gamla väggar och börjar fantisera om att göra om. Har man dessutom en pappa som är hyrpensionär och väldigt snitsig på att tapetsera, kan det sluta med att man får en sådan här tjusig vägg i sovrummet.
Mönstret är Josef Franks Eldblomma och egentligen hade jag tänkt att vi skulle sätta upp den på en liten vägg i hallen och ha något lugnare och mer pastelligt i sovrummet. Men den här väggen var i mer akut behov av en ny tapet än den i hallen, så i går ändrade vi oss hastigt och lustigt. Och nu går jag här och tänker "åh vad fint" och "hjälp vad freaky" om vartannat. Men så kände jag inför köksgolvet i början också. Och det är ju hur fint som helst nu.
Man kan aldrig ha för mycket av Eldblomma, det är min enkla åsikt.
SvaraRadera