1. Vänja barnet vid flaska redan från början, skaffa en bra amningspump och lära barnet att ta mjölkersättning, så att Peter kan ta honom själv och jag kan ha lite egentid mellan varven.
Ofelia drack glatt ur flaskan första gången, men vägrade sedan. |
Men det har inte gjort så mycket. Kanske för att jag var så inställd på att jag inte skulle ha någon egen tid. Med första barnet kom den omställningen som en chock. Eller för att jag ändå har haft mer egen tid den här gången än när Ofelia var ny, eftersom Peter har varit hemma så mycket och vi har sett till att han tar ut båda barnen samtidigt så ofta det går, så att jag kan pyssla med mitt utan att hela tiden bli störd. Att det inte blir särskilt länge åt gången gör inte så mycket, om det händer ofta.
Fast i går, när jag jobbade hela dagen och Peter var tvungen att hålla sig i närheten av Riksdagen för att jag skulle kunna amma, då kändes det ju helt galet att han skulle behöva göra det. Men det funkade, och det var bara en dag. Snart börjar Osvald med smakportioner och om ett par månader kan vi byta ut hela måltider mot riktig mat. Det här är ju en begränsad tid.
2. Vänja barnet vid att sova hemma om dagarna.
En stund av stillhet när båda barnen sover samtidigt. |
3. Vänja barnet vid barnvakt. Och inte vara så rädd för att be om hjälp.
Barnen och deras faster. |
En annan sak som inte var med på listan, men som jag verkligen tänkte att jag skulle göra annorlunda den här gången var att vänja Osvald vid att sova i sin egen säng om nätterna, redan från början. Men det gick inte alls. Jag har inte ens försökt. Eller jo, i början bäddade jag upp hans säng varje kväll. Men det slutade ändå med att han sov på min arm nätterna igenom, eftersom jag var för trött för att riskera att väcka honom när han ätit. Numera orkar jag inte ens tänka tanken att börja flytta över honom. Men mer om det och nattsömnen en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar