Det sägs att första barnet är något av ett experiment. Och så är det definitivt. Jag menar, man har ju ingen aning om vad som funkar och vad som inte gör det. Så man går på magkänsla. Gör det som känns rätt. Och sedan får man utvärdera och se vad man kan dra för lärdomar av det.
Så här åtta månader in i föräldraskapet tycker jag att vi har skött oss väldigt bra. Lilla O är en underbar unge. Men det är ändå några saker som jag tänker att vi ska göra annorlunda om vi någon gång får ett till barn.
P har föreslagit att vi ska skriva ner dem så att vi inte glömmer. Så jag börjar här och nu:
1. Vänja barnet vid flaskan redan från början. Och skaffa en riktigt bra och effektiv amningspump. Kanske till och med vänja barnet vid mjölkersättning, så att P kan ta ut barnet längre stunder än mellan två amningstillfällen. Jag svalde amningslobbyns propaganda med hull och hår och tänkte att amningen skulle skita sig om vi gav ersättning. Men så här i efterhand betvivlar jag att så hade varit fallet. Och vinsten av att pappan kan ta barnet själv redan från början, eller en barnvakt för den delen, är faktiskt ovärderlig.
2. Vänja barnet vid att sova hemma om dagarna. Alla barn är olika, men Lilla O sov typ bara i vagnen de första månaderna. Så jag var ute och gick hela dagarna, vilket inte bara innebar att jag såg ut som ett tunt litet skelett när Lilla O var tre månader, utan även att jag inte hade tid att göra något annat här hemma än att ta hand om en vaken bebis. Jösses vad skönt det var när jag bestämde mig för att vänja henne vid att sova hemma och jag plötsligt fick tid att... ja dricka kaffe och plocka ur diskmaskinen i fred.
3. Vänja barnet vid barnvakt. Och inte vara så rädd för att be om hjälp. Jösses vad jag längtade efter att någon skulle erbjuda sig att gå ut och gå med Lilla O en timme de första månaderna så att jag fick sova eller svara på mejl eller ja... dricka kaffe och plocka ur diskmaskinen i fred. Men det var ingen som gjorde det. När jag till slut bad min mamma om hon kunde göra det för att jag var tvungen att jobba jublade hon över att äntligen få vara barnvakt. Men då var Lilla O van vid att jag alltid var i närheten, och gillade inte alls att jag plötsligt försvann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar