Ta-daaaa!

En av de bästa sakerna med bokmässan var att P träffade sin italienska förläggare. Hon hade med sig en present som...

... förstås hamnade här, i den finaste delen av vår bokhylla.

Så här ser den ut, den italienska versionen av Pol Pots leende.
På Posten väntade dessutom en annan överraskning:

Några exemplar av den polska versionen som redan har tryckts i en tredje upplaga. Jag är förstås så stolt att jag nästan spricker.

Men jag tycker fortfarande att den svenska versionen är den finaste. Med den norska på en hedrande andra plats.

Ps. En intervju med den italienska förläggaren publicerades i SvD förra veckan. P nämns flera gånger i artikeln som du kan läsa här.