Lilla O är inne i en sådan mysig fas just nu. Efter en ganska lång och klängig period, har hon plötsligt blivit en självständig liten bebis som nyfiket kryper omkring och upptäcker världen. Förut blev hon ängslig när hon inte såg mig, och följde genast efter om jag lämnade rummet, men nu är det hon som lämnar mig i köket och försvinner i väg på egna äventyr i vardagsrummet.
På gott och ont.
I går slogs jag plötsligt av att det var helt tyst i lägenheten. Och alla vet att när en bebis är tyst så är det dags att ana oråd. Jag har ju redan berättat att förra gången det hände hittade vi henne med toalettborsten i munnen. Så med stigande oro hastade jag ut i vardagsrummet. Och mycket riktigt - den här gången hade hon klättrat upp i öppna spisen, och satt alldeles svart i nyllet och tuggade på gammal aska.
Kanske är det dags att döpa om henne till Vilda O? Och barnsäkra hemmet ännu lite mer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar