När jag stickade den här tröjan till Lilla O började jag fundera över hur mycket den skulle kosta om jag sålde den. Om jag räknade ihop timmarna jag lade ner, och tog ut ungefär den timpeng jag tar som journalist, skulle den i runda slängar landa på en sisådär 40.000:- inklusive moms. Som hittat ju! Då har jag inte ens räknat med ob för att jag arbetade på kvällar och helger.
Nu kanske ni hävdar att det säger mer om min stickteknik än om något annat, och det kan förvisso ligga något i det med tanke på att jag är helt autodidakt när det gäller handarbete och att det här var min första tröja och mönstret jag följde var en något förvirrad handskriven lapp med ett Ps som löd: "om det är något som verkar skumt kan du ringa för direktiv". Men även om tröjan stickades av en mer rutinerad stickare, som var dubbelt så snabb, så skulle den ändå kosta 20 laxar!
Förr i tiden stickade och sydde man sina egna kläder för att det var billigare. I dag är det tvärtom - man har inte råd att sy sin egen garderob. Bara garnet kostar mer än en färdig tröja i affären. Och det säger en hel del om hur vi värderar den typen av arbete. Vem skulle betala mer än max ett par hundralappar för ett plagg som barnet kommer att växa ur på några veckor? Jag menar, jag betalar sällan mer än några hundralappar för mina egna kläder. Vi har vant oss vid miljöovänliga köp- och slängpriser på kläder som är så billiga att det inte gör något om vi bara använder dem några gånger. Eller rättare sagt, vi har vant oss vid att fattiga kvinnor och barn i en annan del av världen syr våra kläder åt oss. Nu är det förstås inte någon som har stickat tröjorna på Lindex för hand, jag fattar också att de är gjorda med maskin, men ändå...
Vad skulle hända om den fattiga delen av världen fick det bättre ställt? Om fabriksarbetarna i tredje världen fick högre löner? Förmodligen skulle kläderna bli dyrare och vi skulle inte ha råd att konsumera lika mycket. Vilket ju vore bra för både miljön och textilarbetarna. Och dåligt för klädindustrin som tjänar miljarder både på vår galna konsumtion och på den orättvisa världsordning vi har i dag. Suck. Om jag bara hade mer tålamod skulle jag bara handla vintageplagg och gamla hemsydda saker.
Ja... det är bland annat sånt jag sitter och funderar på när jag stickar och virkar.
Ps. Undrar vad min mormorsrutefilt skulle kosta om jag tog betalt för den? Bara garnet kommer att gå på över tusen spänn. Om vi räknar med arbetstiden och sedan lägger lite moms och semesterersättning på det så är vi väl snart uppe i... ja någon miljon?
Ps.2. Jag kanske bör förtydliga att det där med miljonen var menat som ett skämt. Så att ingen tror att jag tjänar sådana belopp som skribent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar