Något har hänt. De senaste tre nätterna har Lilla O sovit mellan åtta och nio timmar innan hon vaknar och vill ha välling. Vi lägger henne någon gång mellan sju och åtta och sedan sover hon till fyra eller fem och efter lite välling sover hon vidare till sex - halv sju någon gång. Och det är förstås helt underbart.
Men.
Då är det jag som ligger vaken i stället. Sedan Lilla O kom har jag inte direkt haft några problem med att somna. Tvärtom, man har somnat så fort man har fått chansen. Men inte nu längre. Och det är TV-serien True Bloods fel.
Vi lånade hem första säsongen av Ella härom veckan och nu ser vi ett avsnitt varje kväll innan vi lägger oss. För er som inte har sett True Blood kan jag tala om att det är en serie som handlar om vampyrer. Om man ska vara helt ärlig är det ett enda långt frosseri i blod, mord, dåliga skräckfilmsreferenser och sex, och precis som en sämre deckare slutar varje avsnitt med en rejäl cliffhanger. Och jag har förstås gått på alltihop och sitter där skräckslagen och känner att jag måste se nästa avsnitt för att se hur det går.
Då spelar det ingen roll att jag var hur trött som helst innan vi började titta på True Blood, för efter det, när klockan redan är alldeles för mycket, är jag klarvaken. Jag ligger där i sängen och är helt uppe i varv och funderar över saker som hur det egentligen går till när man blir vampyr, hur det kommer sig att folk vågar ligga med de elaka vampyrerna och om Sam inte är en varulv?
Ja ni fattar. Klart att man inte kan sova då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar