Nallen

Ofelias kusin Julia har ända sedan hon var några veckor gammal ständigt haft med sig ett litet gosedjurslejon. Hon har verkligen älskat det där lejonet och det syns. För i dag är det ett ganska odefinierat beigeslitet och tovigt litet gosedjur.

Ofelia har aldrig haft något favoritgosedjur. Eller någon favoritleksak eller snuttefilt heller för den delen. Hennes trygghet har varit nappen, mamma och pappa. Och jag har tyckt att det är ganska skönt. För vad skulle hända om hon tappade sin snuttefilt?

Men efter att ha umgåtts med Julia i höstas började Ofelia plötsligt gå runt med en liten nalle som påminner misstänkt mycket om Julias lejon. Det är en nalle som satt fast på en blombukett som vi fick av Peters arbetskamrater när Osvald kom, och det är inget speciellt med den där nallen över huvud taget förutom att den är ganska mjuk. Och Ofelia älskar den.

Problemet är att den var i ganska dålig form redan från början. Den kommer att gå sönder. Frågan är bara när. Och: Vad gör vi då?