I går var vi på utvecklingssamtal på Ofelias dagis och fick höra lite mer om hur hon har det på dagarna. En del visste vi ju redan, som att hon tycker om att rita, leka i köksvrån, springa, dansa och leka i kuddrummet. Men vi fick också veta att hon har en favoritkompis bland barnen, och det hade vi ingen aning om. Det är så konstigt att hon har ett eget liv nu, som vi inte är en del av. Men fint också på något vis.
En annan fin sak var att höra hennes fröken Mia beskriva Ofelia som en framåt, nyfiken och rolig tjej som gillar att skämta och har humor, för det är precis sådan som vi känner henne.
Jag är så glad att vi valde det här dagiset. Det märks att hon har roligt och trivs där. Och hon har vuxit så mycket sedan hon började för två månader sedan. Vi märker det på flera sätt, som att hon är tryggare och litar mer på andra vuxna och inte alltid behöver ha oss med. Men också motoriskt, att hon gör nya rörelser och hoppar jämfota som om hon aldrig gjort annat.
Och så har det äntligen hänt en massa med språket. Plötsligt kan hon jättemånga ord. Gulligast är det när hon säger ost. Ossssst, med ett läspande s i mitten, som om hon härmade en orm. Det är så gulligt så man dör. Och eftersom vi äter ost flera gånger om dagen dör vi gullighetsdöden mest hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar