Den här veckan har Ofelia varit krasslig och hemma från dagis. Det har känts som att vi bara varit hemma och klättrat på väggarna, men när jag tittar igenom bilderna från veckan ser jag att vi har gjort en hel del. Det här är på ett ungefär vad vi sysslade med måndag till fredag:
På
måndagen var Ofelia hemma med sin vrickade fot, feber och dålig mage. Peter lindade fotleden med bandage och läste sagor för henne, så att jag kunde packa in Osvald i selen och gå på jobbmöte med Hanna. Både hon och jag är less på den ensamhet som frilanslivet innebär, och har börjat smida planer på ett frilanskollektiv. Vi längtar efter arbetskamrater, någon att bolla idéer och samarbeta med. Så vi gick på studiebesök hos frilanskollektivet
Doris för att lära oss mer om hur ett frilanssamarbete kan fungera. Och när vi gick därifrån var vi superpeppade på att ha morgonmöten och avstämningar, lägga upp gemensamma verksamhetsmål och åka på kickoff. Men det får bli först till våren, när Peter har Osvald om dagarna.
I
tisdags var Ofelias fot bättre, men för säkerhets skull fick hon vara hemma en dag till. Vi bakade bröd (vår favoritsysselsättning just nu eftersom både hon och jag gillar att baka), ritade med kritor och byggde en koja som hon och Osvald lekte i.
I
onsdags gick Ofelia till dagis, och jag och Osvald åkte till Gamla stan och åt lunch med Monika, en gammal kompis från barndomen. Men redan på vägen dit ringde de från dagis och sa att Ofelia var krasslig igen. Hade det inte varit för att Monika redan väntade på oss så hade jag ställt in lunchen och gått och hämtat barnet själv, men nu fick Peter gå, vilket gav mig dåligt samvete. Särskilt som Ofelia inte alls var särskilt sjuk, utan for runt som en rastlös virvelvind och skrek "pappa, kå!" (pappa, kom). Peter måste ju bli klar med sitt manus, och när Ofelia är hemma är det omöjligt att jobba. Så nästa gång hon är sjuk ska jag ta hand om henne själv. Men Peter stack i alla fall i väg en stund på eftermiddagen och skrev på kontrakt med ett tyskt förlag som ska översätta hans bok. På kvällen kom hans föräldrar hit och när barnen somnat drack vi lite champagne för att fira den tyska framgången.
Eftersom dagis skickat hem henne dagen innan, fick Ofelia stanna hemma även på
torsdagen. Vi målade med fingerfärg tills hela hon var grön. Sedan började jag få kalla fötter inför teaterbesöket på kvällen. Det kändes inte bra att lämna bort Ofelia när hon var hängig och Osvald brukar vara som tröttast just den tid då pjäsen skulle börja. Och om sanningen ska fram var jag väl inte redo att lämna bort båda barnen samtidigt, så Peter fick gå med Ulf i stället.
Min mamma kom hit på middag och gav Ofelia en docka i present. Så nu har hon också någon att pyssla om när vi badar och byter på Osvald. När mamma gått lyckades jag själv lägga båda barnen samtidigt för första gången. En liten händelse kan tyckas, men en stor seger för mig.
På
fredagen var Ofelia så pass frisk att hon fick vara på dagis hela dagen. Jag och Osvald hängde hemma hos Helena och lilla Matilda. Vi tänkte ha någon slags syjunta, men så blev det inte. Osvald ville vara i min famn mest hela tiden, och då är det svårt att sy. Men det var nog bra för honom att få ha min famn för sig själv lite, efter att ha delat uppmärksamhet med Ofelia hela veckan.
När vi kom hem stekte Peter ryska pannkakor. Medan jag lade barnen dukade han fram rysk champagne, vodka och olika sorters kaviar och sedan började gästerna trilla in till vår ryska fest. Tanken var att vi skulle fira Peters ryska översättning som blev klar tidigare i höstas, utan att barnen märkte det. Men Ofelia vägrade somna, så hon fick vara med. Hon mös runt i pyjamas och åt "pips" (chips), tills hon somnade i Peters famn.
Ja, och sedan blev det helg och den krassliga men ändå ganska fina veckan var till ända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar