Min morfar och Osvalds planta

Jag har ju tidigare berättat om blomman som Osvald fick av min syster i födelsedagspresent. Skottet kommer alltså från en planta som ursprungligen odlades av min gammelmorfar, för att sedan tas om hand av min morfar. För en tid sedan fick min syster ett skott och när Osvald kom tog hon ett skott av sin planta och gav till honom.

Den här lilla växten betyder väldigt mycket för mig, eftersom morfar fick en hjärnblödning morgonen efter att Osvald kom, och somnade in två veckor senare. Innan han dog var jag uppe på sjukhuset två gånger och visade upp Osvald, och även om morfar inte längre kunde prata, tror jag ändå att han förstod att vi var där.

Att Osvald hade kommit visste han i alla fall. Det var mamma som ringde honom och berättade (så här i efterhand önskar jag förstås att jag ringde själv, men jag var väl lite skakig efter förlossningen och fullt upptagen med att ta in miraklet i min famn). När mamma besökte morfars lägenhet efter att han gått bort, upptäckte hon att han gjort en liten anteckning på sin väggkalender den där sista kvällen innan hjärnblödningen. Där stod det med morfars speciella handstil: "Osvald föddes".

Den här bilden togs på min 30-årsdag, när Ofelia var ett par veckor äldre än Osvald är nu.

Osvald är för liten för att minnas min morfar. Ofelia också, även om hon träffade honom flera gånger. Men vi andra kommer alltid att minnas honom som den fantastiska människa han var. Och jag hade turen att hinna intervjua morfar för några år sedan om hans liv. Den intervjun finns kvar och utifrån den ska jag berätta för barnen om deras gammelmorfar.

Och plantan, ja den ska stå i Osvalds rum när han får ett.

Så här liten var den när Osvald var tre dagar.

Och så här stor är den nu, två månader senare.