Att leva i nuet

En av de finaste sakerna med att ha barn är att man tvingas vara så närvarande i nuet. Det går liksom inte att tänka på annat när man tar hand om ett barn, de kräver ens fulla uppmärksamhet hela tiden. För dem finns inget sedan, det finns bara nu. Och utan att egentligen tänka så mycket på det, smittar det av sig på mig. Långa stunder är jag helt fokuserad på någon lek vi leker, för att i nästa sekund vara helt upptagen av hur lena Lilla Os små fötter är eller hur gott hon luktar i nacken.

Självklart händer det att man svävar i väg med tanken. Som nyss när jag höll på att lägga Lilla O och kom på mig själv med att planera allt jag skulle göra när hon somnat. Självklart måste man få tänka på annat, men det är också lite tråkigt. Jag vill ju hellre passa på att njuta av den där stunden när vi ligger kind mot kind. Det är ju så himla mysigt att känna hur hennes kropp slappnar av och höra hur hennes andhämtning blir allt lugnare och djupare.

Den här tiden kommer ju aldrig igen. Snart är hon tonåring och hips vips flyttar hon hemifrån. Och något säger mig att då kommer hon förmodligen inte att uppskatta att jag nattar henne genom att lägga min kind mot hennes lika mycket som hon gör i dag.