En förlorad värld och tio bra anledningar att dricka skumpa

Efter två våldsamma säsonger av True Blood har vi bytt ut de sömnlösa nätterna mot lite lugnare kvällar med brittiskt tema. Nu för tiden dricker vi te och äter skorpor så att smulorna yr framför En förlorad värld.

Varje avsnitt osar av dekadens och är långt som en långfilm. Jag festar till det med olika marmeladsorter på mina skorpor, men när seriens Sebastian öppnar ännu en champagneflaska till lunch, börjar teet smaka lite blaskigt. Plötsligt känner jag att vår vardag innehåller lite för lite bubbel.

Det är ju lite som min kloka svägerska Stina brukar säga att det finns alltid en anledning att dricka champagne. Och ja, jag skulle faktiskt kunna slänga ur mig tio här och nu. Typ:

1. Lilla O har lärt sig att stå och kan gå fyra steg utan stöd.

2. Peters bok har blivit så uppmärksammad i Italien att han har blivit ombedd att skriva en text för den största italienska dagstidningen.

3. Lilla Os faster Sara fyller år.

4. Höstsolen får björken utanför vårt fönster att se ut som om den vore gjord av guld.

5. Jag har åtminstone påbörjat förordet till en konstkatalog som måste vara klart den här helgen.

 6. Det är bara 33 rutor kvar till hundra.

7. Det är fredag - bara en sådan sak.

8. Vi är friska så när som på en liten seg höstförkylning. (Den här bilden på en snorig men glad Lilla O är tagen med Erics gamla rolleiflex från 1938).

9. Lilla O har börjat sova middag på ganska regelbundna tider. Sånt betyder mer än man kan ana.

Och slutligen:

10. Jag har slutat amma. (förvisso en och en halv vecka sedan nu, men ändå).