En tisdag i Berlin...

... satte vi Lilla O i vagnen och tog tunnelbanan till konstmuseet Hamburger Bahnhof som visade en utställning av Bruce Nauman.

Utställningen bestod av flera installationer där olika tillstånd och känslor som övergivenhet och isolering undersöktes i arkitektonisk form. Det var många trånga korridorer och rum med små öppningar. I ett rum var ljuset helt grönt.

Vi passade på att ta lite roliga bilder till bloggen.

Min kille - Hulken.

Det ser nästan ut som om bilderna är bearbetade i photoshop...

... men det är de alltså inte.

Efter det gröna rummet gick vi in i en lång trång korridor med två TV-apparater längst in. På skärmen såg vi oss själva, filmade med övervakningskamera från andra änden av korridoren:

Här är Lilla O framme vid TV-apparaterna. På skärmen ser ni mig!

Här är P på väg ut, efter ett besök vid en installation längst ner i museets källare. Fina lampor.

 Efter utstälningen åt vi himmelskt goda laxsmörgåsar med citronchutney.

 På vägen hem somnade Lilla O och då passade vi på att gå i lite affärer i Mitte och Prenzlauerberg. Bland annat hittade vi den här fina barnklädesbutiken. Jösses vilka fina små kappor och dufflar de hade. Men man kan ju inte gärna köpa en kappa åt ett barn för ett och ett halvt tusen som hon inte ens kan leka i. Det går ju bara inte... Eller?

 När jag började titta på kläder åt mig vaknade Lilla O. Det värsta hon vet är att gå i butiker. Så vi åkte hem. Det märktes att hon börjar tröttna på att vara på vuxensemester. Tur att Daniel och Johanna är på väg hit med lilla Taggen.

Dessutom började Lilla O bli lite hängig. Det verkar som om hon har fått Ps förkylning. Hela natten snörvlade och rosslade hon. Stackars Lilla O. Det var ju bara en vecka sedan hon var sjuk sist... Vad är det med barn och baciller egentligen? Noll immunförsvar.