Ångest är två morgontidningar

Härom veckan råkade jag fylla i en blankett om att prova på ytterligare en morgontidning gratis i en månad. Så nu har vi två.

Jag hann ju knappt ögna igenom en tidigare. Jag älskar att läsa tidningen, men med Lilla O vid frukostbordet är det mycket enklare att lyssna på nyheterna i P1.

Med två tidningar bredvid morgonkaffet känns det så övermäktigt att jag inte lyckats öppna någon av dem. Kanske beror det lite på dagens rubriker också. Det känns så sorgligt på något vis. Det är inte det att jag tycker att Mona är tidernas bästa socialdemokratiska ledare, men jag tycker att både medierna och folk i allmänhet har varit så orättvisa mot henne. Alla säger att de inte gillar Mona. Men när man frågar varför är det väldigt få som kan svara på det. Ärligt talat tycker jag att hon är hundra gånger mer sympatisk än Göran Persson, men honom var det färre som klagade på. Och jag har svårt att låta bli att tänka att det beror på att han var man och Mona kvinna. Visst har Mona gjort misstag i det förflutna, men vem har inte det? Varför har vi så svårt att förlåta just kvinnliga politiker? Män kan bete sig lite hur som helst. De får vara kvar i alla fall. Se bara på kungen.