Love is like a butterfly

Den här hösten har varit så himla mycket mysigare än alla andra höstar. Friska klara höstdagar nästan varje dag. Jag har till och med tänkt att det är så konstigt att man klagar på hösten, att den är förknippad med mörker, när den kan vara så fantastisk. Men sedan började det regna. Flera dagar på raken. Och plötsligt kom jag ihåg hur svensk höst också kan vara. Regnig. Grå. Mörk. Och det har inte gjort så mycket, för vi har varit inne och eldat i öppna spisen och haft mysigt i alla fall. Men när vi vaknade med regnet smattrandes mot sovrumsfönstret i går morse kände jag att nu fick det vara nog. Så jag och Lilla O tog med oss Eric och Ida till Fjärilshuset, där det är tropiskt klimat året runt.

Här ser ni Ida som går runt och spanar efter fjärilar och småfåglar.

För att passa in hade Lilla O på sig sin klänning med fjärilsvingeärmar.

Men om man ska vara helt ärlig tyckte de nog att fiskarna var mer spännande än fjärilarna.