Öken

I dag har jag varit i en liten by utanför Hebron på södra Västbanken för att intervjua en man som arbetar för att främja dialog mellan stridande parter. Det här är utsikten från hans hus:

Nog för att jag har sett Palestina om hösten förut, och det är ju inte riktigt som på våren när hela öknen blommar. Men riktigt så här torrt brukar det väl ändå inte vara på hösten? I vanliga fall regnar det så här års, men i år är det fortfarande hett. Det är förstås trevligt med sol, men för palestinierna är det något av en katastrof när regnet uteblir så här länge.

Efter den första intervjun åkte jag till Birzeituniversitetet utanför Ramallah för att intervjua en man som arbetar för ett generationsskifte i politiken. Han vill se fler unga vid makten, eller i alla fall några som inte är 70+ och bevisligen redan har misslyckats med att förändra saker och ting. Apropå torkan berättade han att under sommarhalvåret har han bara rinnande vatten en dag i veckan.

Det känns förstås extra orättvist när man åker förbi de israeliska bosättningarna med sina gröna rabatter. När Israel ockuperade Västbanken och Gaza 1967 tog de kontroll över vattenresurserna och förbjöd palestinierna att gräva nya brunnar utan tillstånd. Trots att den palestinska befolkningen vuxit betydligt sedan dess och därför behöver mer vatten, har de konsekvent fått avslag på sina ansökningar att borra nya eller djupare brunnar. Samtidigt har de brunnar de redan hade sinat, eftersom Israel har byggt djupare brunnar i närheten.

Israel använder i dag 89 procent av de totala vattenresurserna i Israel/Palestina. Av det vatten som finns på Västbanken, och därför enligt internationell lag tillhör den palestinska befolkningen, har palestinierna bara tillgång till 17 procent. Resten används av bosättarna eller transporteras till Israel.

Man kan ju bli deppig för mindre.