Författarbarn på litteraturfestival

I morse vaknade jag och kände mig krasslig. Det föreföll helt omöjligt att komma ur sängen. Men jag tvingade mig upp. Vi är ju bara i Polen i några dagar, och jag har tillbringat för många av våra resdagar i sjuksängen i år för att vika mig för lite småvirus.

Så vi klädde på oss och traskade i väg till stans nyaste museum om det polska upproret mot nazisterna under andra världskriget. Ett fantastiskt fint museum som även svenska curatorer skulle kunna lära sig en del av. Vi hade förstås fått ut ännu mer av besöket om vi förstod polska, men det mesta var översatt till engelska.

På eftermiddagen kom en förlagsrepresentant och hämtade upp oss för att åka till litteraturfestivalen. Medan Peter fotograferades fikade jag och Lilla O på ett litet hemtrevligt bokkafé. Arrangörerna trollade till och med fram lite leksaker. Det är lätt att vara författarbarn på polska litteraturfestivaler. Alla gillar barn här, och tydligen är det två andra bebisar med i år, utöver Lilla O. Den ena är en vecka gammal och satt i famnen på sin mor som var moderator på Peters första framträdande. Den andra är Åsne Seierstads.

 På disken på bokkaféet låg Pol Pots leende på polska. Fint!

Peters första samtal var fullsatt. Bilden är lite suddig (trots att jag har min nya iPhone 4 nu), men Peter är han i grå byxor och väst där framme.

Här är han lite betänksam.

Efter samtalet promenerade vi till platsen för kvällens andra framträdande. Vi hann äta lite middag i en mysig bar innan Peter skulle in.

Halvvägs genom middagen ruttnade Lilla O på att vara författarbarn och ville inte alls vara på litteraturfestival längre. Så hon och jag vinkade hej då, och så satte vi oss i en taxi och åkte tillbaka till hotellet. Nu sover den lilla, och jag väljer mellan att gå och lägga mig jag med (för att riktigt kurera mig från sjukan), eller vänta ut Peter och be honom köpa lite polsk efterrätt på vägen hem. Svårt!