Tre dagar på Västbanken

Det har varit tre intensiva dagar. Jag och min tolk (med det fina namnet Camellia) och vår chaufför Raed har farit kors och tvärs över Västbanken, och har hunnit med sju ganska intensiva intervjuer. I lördags var vi i en by utanför Hebron och sedan for vi till Bir Zeit utanför Ramallah. I går åkte vi till Betlehem och Beit Jala.

Betlehem är ju mest känt för att vara födelseplats åt Jesus. Men vi var där för att intervjua människor som jobbar för positiv förändring i sina samhällen i dag. Bland annat var vi på ett center som jobbar för att stärka utsatta barn och ungdomar genom konst och kultur.

Och sedan hälsade vi på hos den här tjejen som återvinner skräp som hon bland annat gör egna smycken av. Nu vill hon stärka barn och kvinnor som farit illa genom att lära dem att göra liknande saker.

Där träffade vi även den här gulliga ungen. Fyra år. Tänk att Lilla O är så här stor om tre små år och några månader.

Man måste ju äta också, och här ser ni Camellia och Raed under en lunchpaus. Vi har precis ätit falafel (jag) och shwarma (de andra). Dessutom satt vi en stund och jämförde gulligaste och roligaste bilderna på våra respektive ungar i mobilen. Så himla nördigt.

 I morse åkte vi norrut. I Tulkarem träffade vi en kvinna som ville förändra sitt samhälle genom läsning. Bland annat har hon precis avslutat ett feministiskt projekt som hette "pappa läs för mig" och kanske inte helt oväntat gick ut på att få fler pappor att läsa för sina barn.

Efter att ha blivit bjudna på den här goda lunchen for vi vidare mot Jenin. Där intervjuade vi en man som jobbar med funktionshindrade. Han vill förändra sitt samhälle genom sociala medier och håller på att lansera en palestinsk version av facebook.

Raed kör som en galning. Jag försökte ta lite bilder på utsikten utanför fönstret, men det var svårt att få dem skarpa.

"Tycker du att vi kör fort?! Då skulle du åka till Jordanien. Eller Egypten. DÄR kör de verkligen som galningar".

Ja allt är ju relativt.

Camellia hade bakat de här goda bröden med vit ost i, som vi åt i bilen. I Palestina har de bara de två varianterna vit ost och gul ost. Vit ost är som halloumi fast saltare och väldigt god.

Och så pratade vi om allt mellan himmel och jord, medan jag virkade på mina gamla mormorsrutor och Camellia redde ut mina nystan som Lilla O trasslat till.

Det har varit fina dagar. Men i morgon åker jag vidare. Mot Jerusalem. Min magiska stad.