Innan jag åkte trodde jag att jag skulle bli tokig av hemlängtan. Men på något konstigt vis har det gått ganska bra. Kanske för att det har hänt så mycket hela tiden. Men i dag har jag gjort mina sista intervjuer och i samma sekund som jag kom in på hotellrummet drabbades jag av akut hemlängtan. Nu känns varje återstående minut mellan mig och hemkomsten till min lilla familj som en hel evighet.
Och gudarna ska veta att det fortfarande är väldigt många minuter kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar