Det här med barnvakt...

Vi har ju inte varit så bra på att lämna bort Lilla O ens till folk vi känner och litar på. Så när Åsne började prata om att vi väl kunde lämna över Lilla O till hennes barnvakt och gå ut för kvällen kändes det liksom helt otänkbart. Men vid femtiden i morse, när Lilla O låg och drog mig i håret och kastade sig oroligt fram och tillbaka och jag insåg att jag knappt sovit ett ögonblick på hela natten, började det där med barnvakt låta mer och mer lockande. Plötsligt låg jag där med rosafluffliga fantasier om hur en barnvakt skulle komma in med ett ömt leende på läpparna och bära i väg på en jollrande och skrattande liten bebis.

För man behöver verkligen få sova om nätterna. Att ligga vaken med en tumlande bebis som blir sur om hon inte får dra en i håret precis hela tiden är lite som tortyr. Jag tror att det här var en av Lilla Os värsta nätter hittills, och jag var glad att Peter var där så att vi kunde turas om att bli dragna i håret. Det kändes till exempel skönt att kunna lämna över till honom när jag hörde mig själv väsa: "snart lägger jag dig i spjälsängen och ställer ut dig i korridoren".

I dag är vi väldigt trötta alla tre. Så trötta att jag och Peter var tvungna att beställa lyxkaffe istället för automatkaffet till hotellfrukosten. Att Lilla O är lite tröttare än vanligt gör ju inget. Den lyxråttan får ju sova middag.

Det är tur för vår relation att hon är så himla söt. Jag skulle kunna förlåta den här ungen vad som helst.